Målet rörde motorcyklar, som ursprungligen sålts på kredit utan återtagandeförbehåll, men som efter avtalets hävande lämnats kvar hos konkursgäldenären att säljas i kommission och som hämtades av säljaren dagarna för konkursen. Transaktionen ansågs innebära att gäldenären betalade sin skuld med motorcyklarna, dvs. med osedvanliga betalningsmedel.

NJA 2010 s. 154.

Tingsrätten översände bevakningshandlingarna till förvaltaren först efter anmärkningstidens utgång. Hovrätten beslöt att tingsrätten skulle ta upp förvaltarens anmärkning och tillämpade därvid 32:3 rättegångsbalken analogis.

Göta hovrätt 2010-03-31, Ö 393-10.

Massaansvar ansågs ha inträtt för konkursboet då boet till skillnad från i NJA 2009 s. 41 gjorde anspråk på den i lokalen kvarlämnade egendomen.

RH 2009:64

Ett återvinningsanspråk som räknas som fordran preskriberas i vanlig ordning om inte preskriptionen avbryts. Anspråk som avser återbäring av materiell egendom preskriberas däremot inte.

Hovrätten för Västra Sverige dom 2010-01-11, T 1373-09 och RH 2006:9.

Den s.k. ventilregeln i 12 § första stycket fjärde meningen förmånsrättslagen är inte tillämplig på tvistiga fordringar enligt tredje stycket i samma lagrum (Prop. 2002/03:49 s. 81 f. och s. 150 f.). 

Svea hovrätt 2010-04-14, T 10199-09. 

En advokat nekades intervention i ett återvinningsmål.

Högsta domstolen 2010-03-01, Ö 629-09.

Svea hovrätts beslut 2010-02-03, ÖÄ 5496-09, gällde vilken sakrättslig betydelse en återkallelse av en bevakning i konkurs skall tillmätas i relation till en tidigare denuntiation avseende samma fordran, dvs. om borgenären i fråga trots återkallelsen och trots att utdelningen avseende fordran tillkommer annan, ändå upprätthåller sakrättsligt skydd avseende den tidigare bevakade fordran.

Svea hovrätt 2010-02-03, ÖÄ 5496-09

Högsta domstolen meddelade tillstånd till målets prövning i hovrätten sedan konkursgäldenären i Högsta domstolen hade åberopat att Skatteverket hade ändrat tidigare taxeringsbeslut och utdrag från skattekontot som utvisade ett överskott. Hon åberopade vidare konkursbouppteckning och protokoll från edgångssammanträde, varav framgick att konkursen skulle komma att avslutas med överskott. 

Högsta domstolen beslut 2010-03-09, Ö 761-10. 

Konkursgäldenären gjorde gällande att hon av misstag hade medgivit konkursansökningen, att konkursfordringen hade betalats och att hon hade avbetalningsplaner med sina övriga borgenärer. Högsta domstolen ansåg att de nya omständigheter som hade åberopats medförde att det fanns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande. Domstolens meddelade därför tillstånd till målets prövning i hovrätten.

 Högsta domstolen beslut 2010-01-25, Ö 5414-09.

Konkursbolaget träffade ett underhandsackord med sin störste fordringsägare i syfte att undvika konkurs. Vid den aktuella tidpunkten hade konkursbolaget utrymme att erbjuda övriga borgenärer en motsvarande uppgörelse. Om övriga borgenärer hade accepterat en sådan uppgörelse hade konkurs undvikits. Vid en prövning enligt 4 kap. 10 § konkurslagen skulle därför konkurskostnaderna inte beaktas och därav följde att betalningen inte varit till nackdel för övriga borgenärer. Vid prövningen enligt 4 kap. 5 § konkurslagen ansågs emellertid att konkurskostnaderna skulle beaktas men då övriga borgenärer hade kunnat få samma betalning som återvinningsvaranden kunde betalningen inte anses otillbörlig.

 Svea hovrätt dom 2010-01-21, T 9904-08.