Nyheter från april 2006 ↓

Far och dotter ägde tillsammans 70 % av aktier i konkursbolaget, varav dottern 15 %. Tillsammans ägde de således en väsentlig andel. Dottern, som varit lärare och rektor, hade efter konflikt med fadern bl.a. skiljts från sin anställning samt fråntagits behörigheten till postgirokontona och skolans post. Sedan hon väckt talan om ogiltigförklaring av uppsägningen träffades en förlikning. Hon tillerkändes förmånsrätt för sin fordran då hon ansågs ha saknat varje möjlighet till inflytande över skolans verksamhet.

Svea hovrätt 2006-04-21, mål T 87-05.

Trots att HD i NJA 2004 s. 777 funnit att en abandonering kan vara en ändamålsenlig förvaltningsåtgärd godtog inte kammarrätten abandonering i ett skattemål ang. mervärdesskatt för näringsfastigheten. Förvaltaren hade efter samråd med panthavaren avstått från fastigheten. Kammarrätten ansåg att en sådan abandonering inte kunde godtas, eftersom detta skulle medföra att gäldenären i strid mot konkurslagen och mervärdesskattelagen skulle tillåtas att efter konkursbeslutet återfå rådigheten över näringsfastigheten och därigenom (i konkurstillstånd, min anmärkning) bedriva näringsverksamhet resp. vara skattskyldig för näringsfastigheten.

Kammarrätten i Jönköping 2006-03-29, mål nr 897-898-05.

Ett aktiebolag hade försatts i konkurs. Konkursen hade under skattemålets handläggning avslutats. Bolaget ansågs sakna rättskapacitet och partshabilitet varför bolagets överklagande avvisades.

RIC 11/06.

Fråga om svensk tingsrätt varit behörig att inleda ett insolvensförfarande mot ett i Storbritannien registrerat bolag, ”Kosingen LTD”.

RIC 12/05.

Hovrätten fann att traditionskravet varit uppfyllt då egendomen flyttats från säljaren till leasingtagaren, trots att leasingtagaren var ett helägt dotterbolag till säljaren och hade samma ställföreträdare som säljaren. Säljarens konkursbo, som hade avyttrat egendomen, fick därför till leasingbolaget utge ersättning för densamma.

Hovrätten för Västra Sverige 2006-03-16, T 1071-06.

Högsta domstolen fann att konkurssökanden staten, som inte längre hade någon fordran på gäldenären, varit behörig att ansöka om konkurs. Konkursen hävdes trots detta inte då gäldenären inte kunnat visa att hon var solvent.

NJA 2006 N 21.