Nyheter från mars 2008 ↓

Återvinning – 4 kap. 10 § konkurslagen

Mellan återvinningssvaranden och den blivande konkursgäldenären hade utvecklats en sedvänja som innebar att fakturabetalningar erlades för sent och därtill med varierande försening. Borgenären hade beviljat köparen en kreditlimit på en miljon kronor. En uppmaning från borgenären att betala ansågs inte utgöra en otillbörlig påtryckning, eftersom kravet på betalning var en förutsättning för fortsatta leveranser och kravet inte översteg värdet på ny leverans. Inte heller en betalning av flera förfallna fakturor samtidigt ansågs avvika från vad som uppfattades som normalt i affärsförhållandet. Betalningarna ansågs därför ordinära.

Hovrätten för Nedre Norrland, 2008-03-13, mål T 378-07.

Arvode till konkursförvaltare

Konkursen hade avslutats 2003 genom utdelning. Därefter hade konkursförvaltaren omhändertagit nya tillgångar och ny räkenskapsinformation. Förvaltaren yrkade ersättning med 12 750 kr, varav 4 750 kr avsåg arbete och 8 000 kr kostnader för hanteringen av räkenskapsinformationen. Tingsrätten fastställde arvodet till 2 000 kr och ogillade yrkandet om ersättning för kostnader. Därvid uttalade tingsrätten att förvaltaren efter det att konkursen hade avslutats inte varit skyldig att omhänderta den återfunna räkenskapsinformationen. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut. Högsta domstolen tillerkände däremot förvaltaren det av denne begärda arvodet och kostnadsersättningen. Enligt Högsta domstolen är förvaltaren skyldig att omhänderta även räkenskapsinformation som återfunnits efter det att konkursen avslutats. En förvaltare är därför berättigad till skälig ersättning för arbete bestående i såväl omhändertagande som genomgång av sådant räkenskapsmaterial. Då den juridiska personen upplösts genom konkursen förelåg hinder att räkenskapsinformationen återställdes till gäldenären.

NJA 2008 s. 251

Territoriellt begränsad konkurs

En person med fast driftsställe i Vetlanda, som gjorde gällande att han hade sina huvudsakliga intressen i Sverige, hade försatts i konkurs i Tyskland. Hovrätten försatte honom i en territoriellt begränsad konkurs i Sverige och framhöll att det huvudinsolvensförfarande som 2004 hade inletts i Tyskland skulle erkännas i Sverige liksom av domstolarna i övriga medlemsstater. Hovrätten hänvisade därvid till artikel 16.1 första stycket i insolvensförordningen och EG-domstolens avgörande den 6 maj 2006 i mål C-341/04, Eurofood. Det var enligt hovrätten uppenbarligen inte fråga om ordre public.

Göta hovrätt den 23 januari 2008, mål Ö 3222-07.

Konkursbos massaansvar för hyra

Fråga om tillämpningen av 12 kap. 31 § femte stycket jordabalken. Tingsrätten, vars dom fastställdes av hovrätten, uttalade att det hade ålegat konkursboet att vidta sådana åtgärder att lokalerna kunnat utrymmas, säväl när det gäller de delar som hade disponerats av konkursboet som de delar som före konkursutbrottet hade hyrts ut i andra hand till en andrahandshyresgäst. Genom att underlåta detta ansågs konkursboet inte ha ställt lokalerna till hyresvärdens förfogande på det sätt som aktuellt lagrum kräver. Konkursboet blev därför skyldigt att betala hyra till hyresvärden från dagen för konkursbeslutet till den dag då lokalerna ställdes till hyresvärdens förfogande genom att andrahandshyresgästen överlämnade nycklar till vissa delar av lokalen och ingick hyresavtal med hyresvärden rörande andra delar av lokalen. Beloppet uppgick till 1 120 424 kr.

Svea hovrätt, 2008-02-26, T 5483-07. Prövningstillstånd 2008-07-08, T 1329-08.

Bevakningsförfarande

Hovrätten uttalade att det finns en presumtion för att bevakning skall ske när det kan antas ske utdelning till oprioriterade borgenärer, men denna presumtion är inte alltför stark utan en bedömning utifrån samtliga föreliggande omständigheter skall göras, varvid förvaltarens behov av ett bevakningsförfarande för att få grepp om fordringsförhållandena har avsevärd betydelse.

Göta hovrätt 2008-02-22, Ö 214-08.