Nyheter från november 2014 ↓

Förvaltararvode

För förvaltning och avveckling av fast egendom yrkade förvaltaren i tingsrätten 51 600 kr och lämnade en mycket kortfattad arvbetsredogörelse på ca tio rader. Till skillnad från övriga arvodespunkter hade förvaltaren inte lämnat någon uppgift om hur lång tid han hade lagt ned på denna del av uppdraget. Tingsrätten fann att skäligt arvode skulle bestämmas till 31 600 kr.

Hovrätten konstaterade inledningsvis att tillsynsmyndigheten varken vid tingsrätten eller i hovrätten haft något att invända mot det arvode som förvaltaren begärt. Tillsynsmyndigheten kan emellertid enligt hovrätten inte anses företräda de konkursborgenärer, vars rätt till utdelning kan påverkas av hur arvodet bestäms. Rätten skulle därför pröva arvodesanspråket, trots att tillsynsmyndigheten inte invänt mot det. Däremot reflekterade hovrätten inte över det förhållandet att de borgenärer, vars utdelning påverkades av detta arvode, inte hade invänt mot arvodesanspråket.

I hovrätten lämnade förvaltaren vissa ytterligare uppgifter om det arbete som hade utförts. I detta avseende konstaterade hovrätten att konkurslagen inte innehåller några uttryckliga inskränkningar i rätten att åberopa nya omständigheter i högre rätt. Det får därför enligt hovrätten i vart fall ett visst utrymme för en konkursförvaltare att i hovrätten utveckla grunden för arvodesanspråket.

Följaktligen beaktade hovrätten dessa nya sakuppgifter och konstaterade att dessa i någon utsträckning konkretiserade den redogörelse som förvaltaren lämnat i tingsrätten. Enligt hovrättens mening hade förvaltaren inte heller i hovrätten visat att skäligt arvode översteg det arvode som tingsrätten bestämt.

Göta hovrätt beslut 2014-10-27, Ö 2163-14.

Förvaltararvode

Efter överklagande av tillsynsmyndigheten nedsatte hovrätten förvaltarens arvode med 12 000 kr för arbetet med förvaltarberättelsen. Konkursen var en avskrivningskonkurs med 10 895 kr i egna tillgångar. Tillsynsmyndigheten hänvisade till KFM Rapport 2011:1 och hävdade vidare att förvaltaren inte hade bort anlita sakkunnigt biträde för att granska gäldenärens bokföring.

Hovrätten framhöll att om förvaltaren hade uppfyllt skyldigheten att höra tillsynsmyndigheten innan han anlitade revisorn så hade nödvändigheten därav kunnat bli föremål för ytterligare överväganden innan denna kostnad uppstod. Eftersom så inte hade skett fann hovrätten att förvaltaren, mot de invändningar som framförs av tillsynsmyndigheten, inte hade styrkt skäligheten av sitt anspråk på ersättning för förvaltarberättelsen utöver vad tillsynsmyndigheten hade vitsordat.

Hovrätten fann vidare att förvaltaren inte hade rätt till ersättning i tingsrätten för eget arbete i anledning av tvisten om arvodesanspråket; se NJA 2008 s. 941.

Göta hovrätt beslut 2014-10-24, Ö 1851-14.

 

 

 

Förvaltararvode

Det av förvaltaren yrkade arvodet uppgick till 8 282 500 kr. Konkursen hade varit mycket stor och i konkurshandläggningen hade ingått en omfattande tvist; se NJA 2012 s. 419. Efter vissa invändningar från tillsynsmyndigheten satte tingsrätten ned arvodet med 1 127 500 kr till 7 155 000 kr. Såväl konkursförvaltaren som konkursgäldenärens ställföreträdare överklagade beslutet till hovrätten.

Ställföreträdaren gjorde bl.a. gällande att förvaltarens arvode tillsammans med ersättningen till sakkunniga biträden uppgick till ca 13 miljoner kronor och att tvisten kostat konkursboet ca fem miljoner kronor.

Hovrätten framhöll att tillsynsmyndighetens yttrande enligt förarbetena ska tillmätas stor betydelse (prop. 1986/87:90 s. 158) och att myndigheten inte överklagat tingsrättens beslut. Hovrätten tolkade detta som att myndigheten godtagit tingsrättens bedömning och fann inte skäl till ytterligare nedsättning utan fastställde tingsrättens beslut.

Göta hovrätt beslut 2014-10-21, Ö 3074-13.