Förvaltararvode

För förvaltning och avveckling av fast egendom yrkade förvaltaren i tingsrätten 51 600 kr och lämnade en mycket kortfattad arvbetsredogörelse på ca tio rader. Till skillnad från övriga arvodespunkter hade förvaltaren inte lämnat någon uppgift om hur lång tid han hade lagt ned på denna del av uppdraget. Tingsrätten fann att skäligt arvode skulle bestämmas till 31 600 kr.

Hovrätten konstaterade inledningsvis att tillsynsmyndigheten varken vid tingsrätten eller i hovrätten haft något att invända mot det arvode som förvaltaren begärt. Tillsynsmyndigheten kan emellertid enligt hovrätten inte anses företräda de konkursborgenärer, vars rätt till utdelning kan påverkas av hur arvodet bestäms. Rätten skulle därför pröva arvodesanspråket, trots att tillsynsmyndigheten inte invänt mot det. Däremot reflekterade hovrätten inte över det förhållandet att de borgenärer, vars utdelning påverkades av detta arvode, inte hade invänt mot arvodesanspråket.

I hovrätten lämnade förvaltaren vissa ytterligare uppgifter om det arbete som hade utförts. I detta avseende konstaterade hovrätten att konkurslagen inte innehåller några uttryckliga inskränkningar i rätten att åberopa nya omständigheter i högre rätt. Det får därför enligt hovrätten i vart fall ett visst utrymme för en konkursförvaltare att i hovrätten utveckla grunden för arvodesanspråket.

Följaktligen beaktade hovrätten dessa nya sakuppgifter och konstaterade att dessa i någon utsträckning konkretiserade den redogörelse som förvaltaren lämnat i tingsrätten. Enligt hovrättens mening hade förvaltaren inte heller i hovrätten visat att skäligt arvode översteg det arvode som tingsrätten bestämt.

Göta hovrätt beslut 2014-10-27, Ö 2163-14.

0 kommentarer ↓

Denna nyhet har ännu inte kommenterats.

Lämna en kommentar