Nyheter under 'Konkurser' ↓

Med hänvisning till att målet inrymt relativt komplicerade sakomständigheter och aktualiserat rättsfrågor inom ett flertal rättsområden ansåg hovrätten att konkursboets processföring inte hade präglats av någon vårdslöshet eller försumlighet. Hovrätten ansåg därför att det inte fanns förutsättningar att ålägga ombudet eller ställföreträdaren betalningsansvar för svarandens rättegångskostnader.

Svea hovrätt dom 2011-06-21, T 4454-10.

Konkursansökan, egen
ansökan och rättshjälp fri: 500 kr

Bevis, från Bolagsverket,
om att någon inte är i konkurs: 100 kr

Bevis, från Bolagsverket,
om den som är i konkurs: 100 kr

Efterbevakningsavgift.
Tre hundradelar av det prisbasbelopp som gäller (44 000 för 2012) när efterbevakningen kommer in till
tingsrätten: 1 320 kr

Taxa för
förvaltararvode, exklusive mervärdesskatt: 9 700 kr

– Gräns för
överskridande, exklusive mervärdesskatt: 14 550 kr

Tillsynsavgift.
Endast vid ordinär utdelning, 11 kap 1-8 §§ KonkL.

Av i konkursen slutligt fastställda sammanlagda
förvaltararvoden utan mervärdesskatt upp till 200 000 kronor: 5 %

Av överstigande del: 2 %

Avgifter för tingsrättens information om beslut och åtgärder under konkursen                      

Konkurs med konkursbeslut från och med mars 2003.

Kungörandeavgift;  3 000 kr

Kallelseavgift 325 kr

Tumregelsbelopp
för förfarande enligt 10 kap. 4 § 1 KonkL och för efterutdelning enligt 11 kap. 21 § 2 st. KonkL. Vad som svarar mot den taxa för förvaltararvode, inklusive mervärdesskatt, som gäller dagen per upprättande av slutredovisning enligt respektive 13 kap. 2 § 3 och 13 kap. 2 § 6
KonkL: 12 125 kr

Högsta belopp för
konkurssökande borgenärs enligt 14 kap. 3 § KonkL vid avskrivning 

En tiondel av det prisbasbelopp som gällde när konkursbeslutet meddelades:                                                 

2011 4 280 kr

2012 4 400 kr

Lägsta belopp vid utbetalning av fastställd utdelning,

11 kap. 13 a § KonkL. I beloppet inräknas ränta enligt 11 kap. 13 § KonkL: 100 kr

Stämningsansökan
i lönegarantimål och i mål om klander av konkursförvaltares slutredovisning, rättshjälp fri: 450 kr

Hans Elliot

Lönegarantilagen 25 § 2 st. föreskriver att uppsägningslön inte får utbetalas om inte arbetstagaren visar att han varit anmäld som arbetssökande till den offentliga arbetsförmedlingen. Denna regel kan inte längre tillämpas. Artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens enligt dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 skall tolkas så att de utgör hinder att i nationell lagstiftning ställa krav på registrering som arbetssökande.

EU-domstolen 2011-11-17, mål C-435/10.

Ett återvinningskrav, som avser vinstutdelning, dvs. en fordran, omfattas av allmän preskription. Utgångspunkten för fordrans uppkomst och därmed för beräkning av preskriptionstiden bör enligt Högsta domstolen vara den disposition som återvinningskravet riktas mot om kravet är av sådant slag att det kan preskriberas. Två justietieråd var skiljaktiga.

Högsta domstolen, dom 2011-11-11, T 631-10.

Hovrätten i likhet med tingsrätten tillämpade 4 kap. 6 § andra stycket konkurslagen på en fastighetsöverlåtelse. Därvid konstaterade hovrätten att frågan om gåvoavsikt fanns skall avgöras på objektiva grunder. Det spelade därför ingen nämnvärd roll om de berörda personerna verkligen hyste gåvoavsikt när transaktionen skedde. Enligt hovrätten ger lagrummets andra stycke i största utsträckning uttryck för samma omständigheter som kravet på en objektivt bestämd gåvoavsikt. Frågan om gåvoavsikt funnits tillför då inget ytterligare. I övrigt fann hovrätten att fastighetens värde var högre än köpeskillingen och att de använda reverserna genom sin långa löptid kraftigt minskade den verkliga köpeskillingen.

Göta hovrätt 2011-10-17, T 48-11.

Domstol har försatt en person i konkurs på grundval av skattebeslut som inte vunnit laga kraft. Domstolen har underlåtit att självständigt pröva om det fanns en skattefordran och har direkt lagt skattebesluten till grund för obeståndsbedömningen. Rättstillämpningen har, med hänsyn till att den klart avvek från vad som gällde för prövningen och att den fick direkt betydelse för utgången, ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen men inte för överträdelse av Europakonventionen.

NJA 2011 s. 411.

På den utredning som förebringades ansåg hovrätten att det starkt kunde ifrågasättas om gäldenären var skyldig att erlägga någon ytterligare betalning till konkurssökanden. Konkurssökanden, som var ett bensinbolag, hade levererat drivmedel till gäldenären för att några dagar senare beröva gäldenären praktiskt taget alla möjligheter att sälja drivmedlet från servicestationen. Den fordran som åberopats i målet var därför inte klar och förfallen i konkurslagens mening.

Göta hovrätt 2011-07-15, Ö 1707-11.

Högsta domstolen konstaterade att tingsrätten innan den avskrev målet sedan käranden återkallat sin talan då svaranden försatts i konkurs skulle ha berett konkursbolaget tillfälle att yttra sig och framställa yrkanden. Från konkursboet hade tingsrätten inhämtat att boet inte inträdde i målet. Högsta domstolen ansåg att åtgärden att avskriva målet utan att först låta konkursbolaget yttra sig utgjorde ett sådant rättegångsfel som medförde att det förelåg synnerliga skäl för att överklagandet skulle prövas av hovrätten.

NJA 2010 N:59

Hovrättens majoritet konstaterade mot bakgrund av uttalandena i förarbetena att rättens prövning av en ansökan om företagsrekonstruktion skall vara förhållandevis summarisk. Prövningen skall inriktas på om det finns objektiva förutsättningar för att en företagsrekonstruktion skall lyckas. Den kommer dessutom att tämligen omgående följas av ytterligare bedömningar när ett mer tillförlitligt underlag föreligger. Hovrätten gjorde här bedömningen att en mer grundlig utredning kan visa att förutsättningar för en framgångsrik företagsrekonstruktion finns. Det förelåg då inte skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstuktionen inte kan uppnås.

Hovrätten för Västra Sverige 2011-09-21, ÖÄ 3869-11.

Trots att gäldenären, en fransk medborgare, var folkbokförd i Sverige, godtog hovrätten de omständigheter som gäldenären åberopat till stöd för sitt påstående att han hade sina huvudsakliga intressen i Frankrike sedan 2008.

Svea hovrätt beslut 2011-06-21, Ö 3232-11.